SAGIMUS
[ Home ] [ Up ] [ Standard ] [ Konstruktion ] [ Fronter ]

"Tämligen", "måttlig" och "inte alltför" är uttryck som återkommer i rasstandarden. Detta tillsammans med kraven på både rörlighet i terräng och arbetsförmåga i gryt tolkar vi som att bordern ska sakna överdrifter, vara byggd som en "normalhund" i kroppen dvs lätt rektangulär, med en aning förbröst och lång väl tillbakalagd överarm, vinklad men inte extremt vinklad, stark, spänstig och balanserad. Den kroppsbyggnaden tycker vi är lika viktig som utterhuvudet för rastypen.

Svensk rasstandard, våra kommentarer tillagda med röd text:

Hemland

England

Bakgrund/ändamål

Borderterriern kommer ursprungligen från dalgångarna i Cheviot-bergen på gränsen mellan Skottland och England. Där har den funnits under lång tid och genom sin relativa isolering har rasen tidigt blivit mycket typfast.

Borderterriern är främst en grythund och den skulle kunna följa en jägare till häst och dessutom ha krafter kvar att gå i gryt och ta ett nappatag med räv eller grävling. Den skulle således vara mycket rörlig och inte så stor att den inte med lätthet kunde gå i gryt. Därtill skulle den vara hårdför och orädd för att klara sin uppgift. Den måste vara aktiv, stark och uthållig samt fördragsam med andra hundar. Den ska ha i det närmaste vattentät päls för att klara väder och vind. Borderterriern har dessa egenskaper och de har inte förändrats genom exteriöravel. Borderterrier är förmodligen den mest genuina av terrierraserna. År 1921 erhöll rasen officiell status i engelska Kennelklubben.

Helhetsintryck

Borderterriern är i allt väsentligt en grythund. Den ska kunna följa en ryttare till häst och måste förena rörlighet med jaktlust.

Huvud

Huvud som liknar en utters men med måttligt bred skalle och kort, kraftig nos. Svart nosspegel föredras men lever- eller köttfärgad är inget allvarligt fel.

Ögon

Ögonen skall vara mörka med livligt uttryck.

Öron

Öronen skall vara små, V-formade och tämligen tjocka. De skall bäras framåtvikta tätt intill kinden.

Bett

Saxbett d v s med övre framtänderna tätt över de undre och vinkelräta mot käkarna. Tångbett är godtagbart. Underbett och överbett är allvarliga fel och absolut inte önskvärda.

Hals

Halsen skall vara medellång.

Kropp

Kroppen skall vara djup, smal och tämligen lång. Bröstkorgen skall vara jämn men inte alltför utvecklad eftersom man med båda händerna skall kunna nå runt om kroppen bakom skuldrorna. Ländpartiet skall vara kraftigt.
I den brittiska standarden står det "Ribs carried well back but not oversprung" ; vi tycker att en bättre översättning är "bröstkorg med väl utvecklade bakre revben men inte alltför välvd" .

Fram- och bakben

Frambenen skall vara raka med inte alltför kraftig benstomme. Bakpartiet spänstigt och byggt för snabbhet.

Tassar

Tassarna skall vara små med tjocka trampdynor.

Svans

Svansen skall vara tämligen kort och ganska tjock vid roten, därefter avsmalnande, högt ansatt och glatt buren men inte böjd över ryggen.

Rörelser

Så sunda att hunden kan följa en häst.

Päls

Pälsen skall vara sträv och tät med tätt intilliggande underull.
I brittiska standarden står det också att "skin must be thick". Huden ska både vara tjock och sitta ganska löst. En stram och tunn hud ser kanske elegant ut men ger inte samma skydd och hjälp till rörelseförmåga i gryt.

Färg

Röd, vetefärgad, grå (grizzle) med rödbruna tecken (tan), eller blå med rödbruna tecken (tan).

Vikt

Hanhund skall väga 5,9 till 7,1 kg. Tik skall väga 5,1 till 6,4 kg.

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
Brittisk standard: ...and its effect on the terrier's ability to work,   dvs felens allvar beror av dess inverkan på hundens förmåga att arbeta i gryt.