SAGIMUS
[ Home ] [ Up ] [ Historia ] [ Om oss ] [ Hundar ] [ Kullar ] [ Om rasen ] [ Rörelser ] [ Nyheter ] [ Fotoalbum ] [ Tidigare tikar ]

Border:  grytjakthund - familjehund - "arbetande sällskapshund"

Våra första möten med borderterriern var som familjehund, sedan också som "arbetande sällskapshund" mest i lydnad och bruks. Med åren växte övertygelsen att de trevligaste hundarna, de som passade bäst för vilka aktiviteter som helst, oftast också var duktiga i gryt. 

En bra grythund är inte någon ilsken gåpåare, tvärtom. Förutom rovdjursskärpa - som inte har någonting alls med hundilska att göra - krävs i grytet att hunden har en realistisk uppfattning av sin egen mentala styrka, mental balans, mod och intelligens.  För att hunden ska vara trevlig att ha med vid praktisk grytjakt ska den också lätt kunna slappna av när den inte arbetar, vara hanterbar och trevlig mot människor och gå bra ihop med andra hundar. Förmågan att umgås fredligt med andra hundar är extra uttalad hos borderterrier eftersom de, till skillnad från en del andra grythundar, i rasens tidiga historia inte transporterades mellan gryten utan fick springa tillsammans med foxhoundpacket. 

De här egenskaperna - "självkännedomen", förmågan att inte bli blockerad ens i pressade situationer och öppenheten mot människor och hundar - är precis de som är grädde på moset hos en hund man vill arbeta med, oavsett om "arbetet" är agility, ett aktivt familjeliv, spårtävlingar eller något annat. Dels därför, dels för att bevara borderterrierns historiskt riktiga mentala egenskaper, testar vi våra hundars rävsprängarförmåga i provgryt.

Borderterrierns unika temperament finns väl beskrivet på flera ställen, se t ex rasbeskrivningen på Borderterriersällskapets hemsida http://www.borderterriersallskapet.com och Borderterrierboken av Eva Welander-Andersson - eller ring oss och prata. Det som är viktigt för bordern är att få ett varierat liv i sällskap med människor och gärna också andra hundar. Bordern är social, och om den måste ligga ensam för länge på dagarna räcker inte de timmar som återstår till den omväxling hunden behöver i sitt liv. Därför är bordern ingen hund för den som är borta hemifrån på heltid. Konsekvenserna av det har vi själva tagit under de många år vi var utan egna bordrar eftersom vi inte kunde erbjuda tillräckligt kompletta borderterrierliv.

Det funktionella är vackert - särskilt hos en borderterrier, där rasstandarden beskriver just hur en väl fungerande grythund skall vara byggd. De flesta av de här kraven är viktiga för att en aktiv hund, oavsett vad den håller på med, ska orka med och hålla sig fri från skador och slitage. I den brittiska standarden påpekas också att man i utställningsringen ska prioritera efter hur hundarnas fel påverkar deras förmåga att arbeta i gryt, dvs funktion är viktigare än "skönhetsdetaljer".

Standarden, vars första version blev officiell 1921, är ett försök att skriva ner kunskap som man fått fram under många generationers praktiskt arbete med borderterrier i Storbritannien. Alla dess delar - inklusive storleksangivelsen - gäller som mål för borderterrieruppfödning. En borderterrier med korrekt storlek klarar både att gå i gryt och andra uppgifter, t ex har vår sexkilostik Ayla (på foto med räv längst upp till vänster) tillsammans med sin fodervärd fångat av en stor råbock när den gick undan för snabbt för traditionellt eftersök efter trafikskada.