SAGIMUS
|
SAGIMUS
|
|
Det var Åsas mamma Helena Becker som såg till att borderterriern kom in i
familjen. Juniper Klio "Lisa", köptes 1971
hos vår släkting Julia Geijer. Hon skulle vara "bara till sällskap", men att
äga en glad och arbetssugen border leder snabbt till både det ena och det andra.
Helena tävlade bl a i lydnad klass 3 med henne. Hon kom 2:a på BTS KM i
gryt och var meriterad i viltspår och i bruks.
1976 kom Juniper Pyssimanda "Pyssi" till familjen som min - Åsas - egen hund. Lisa hade jag bara fått ställa ut, nu fick jag chansen att jobba även på andra sätt. Pyssi blev svensk utställningschampion redan vid 14 månader (möjligt enligt dåtidens regler), tog två 1:a pris i lydnadsklass I, 1:a och hp i viltspår dåvarande öppen klass (motsvarande dagens anlagsklass) m m. Hon gick i gryt men saknade officiell merit eftersom hon vid sin enda provstart, som ettåring, skällde på fel sida om den sandvall man då använde även för rävsprängande hundar. Vi hade mycket roligt ihop och vid sin död hösten 1991 hade hon funnits i mer än halva mitt liv. 80-talet förde med sig intensiva studier, jobb och utlandsvistelser, i början av 90-talet föddes våra barn. Pyssi hade det för det mesta bäst hemma hos mamma. Efter Lisas död köpte mamma Juniper Slattens Debutant "Lotta" 1986 som jag också engagerade mig en hel del i. Efter Pyssi kom Juniper Axelina "Lina" till mammas hem 1993. Våra bordertikar har alltid haft mycket nära relationer till varandra trots åldersskillnader på som mest 10 år. 1997 kändes det äntligen som om det kunde finnas tillräckligt utrymme i mitt liv för ett bra borderägande. Peter hade golden retriever tidigare men hade lärt känna bordern genom att vi ofta lånat hund av Helena under helgerna, så rasvalet var inte svårt. Nu var jag glad att jag aldrig helt släppt kontakten med borderterriern; att ha följt åtta generationer svenska bordrar hade gjort mig säker på vilka egenskaper jag värderade högst och gav lite ledtrådar till var jag kunde hitta dem. I Maja från Ottercap tyckte vi att vi hittade en border av "vår sort" med mycket av det som vi sökte både mentalt och exteriört bl a från Lisas mamma och Majas anmoder, Ch Mansergh Rhosmerholme Amethyst. 2001 fick vi också Carolyn Frys förtroende att ta in Spock, Bedeslea Springbok, till Sverige. Spock lämnade många viktiga och klassiska goda egenskaper som vi fortfarande kan se hos hans senare ättlingar. Vintern 2007 föddes fjärde generationen Sagimus-bordrar undan Terri, där den mest framgångsrika valpen blev Trick som med sin tyska ägare bl a blivit internationell utställningschampion. Nu gick Åsa igen in i en period där hundarna fick stå tillbaka, det var intensivt arbete som gällde där den formella meriten blev ett nordiskt hastighetsrekord på järnväg, men vi misstänker att vi med PM-motorerna också knep ett hastighetsrekord i att ta fram ny teknologi. När det blev läge för hunduppfödning igen hade våra härliga tikar blivit för gamla för avel. 2012 fick vi glädjen att hämta en Spock-ättling hos Marie Hansen, Stömyra. Philippa är precis den sort, mentalt och exteriört, som vi strävar efter. I hennes första kull behöll vi hanhunden Dån, kallad Athos. Andra kullen utgör via fadern femte generationen Sagimus, där Trixa givit oss en fortsättning på linjen.Pandemin orsakade ytterligare en period med stiltje i uppfödningen som brutits nu när Flinga går i avel.
|
